Sjökaptenen Alfred – en midsommarfest i Torhamns skärgård

Det finns dagar som bara glittrar lite extra. Dagar där solen ligger som en varm filt över havet, flaggorna smäller i vinden och man samlas kring något riktigt fint att fira. Den här helgen i början av juni var en sådan dag – vi rullade ner med husbilen till Torhamn i Blekinges vackra skärgård för att fira att barnens kusin Alfred tagit sin sjökaptensexamen.

En resa söderut med havet som destination

Torhamn, längst ut på Torhamnsudden i Karlskrona kommun, är en av de där platserna som man nästan glömmer bort finns – tills man står där med fötterna i det kristallklara vattnet och undrar varför man inte åker hit oftare. Det grunda, skimrande havet, stenmurar som slingrar sig genom det gröna landskapet och de klassiska röda stugorna med vita knutar. Blekinge i sitt allra finaste sommarskrud.

Redan på lördagsförmiddagen tog vi oss ut till kusten. Solen strålade från en klarblå himmel och det var en av de där dagarna då man inte behöver mer än en tunn blus och en stråhatt för att ha det perfekt. Min man och jag tog en promenad längs strandkanten där vi möttes av det vidunderliga havspanoramat – låga klippor, småbåtar som guppade vid bryggor och betande kossor på strandängen. Lite längre bort stod ett par hästar och vilade i skuggan under ekarna, helt i sin egen värld. Jag kunde inte låta bli att vada ut i det grunda vattnet – det var fortfarande svalt men härligt uppfriskande mot bara fötter.

Firandet av kapten Alfred

Men det var förstås firandet som var hjärtat i helgen. Alfred Nilsson – nu officiellt sjökapten med examen daterad 5 juni 2026 – firades med allt vad traditionen kräver. Svenska flaggan vajade stolt på flaggstången och festlokalen var pyntad med blå ballonger och vimplar. Det märktes att det här var en familj med havet i blodet; bland presenterna syntes en vacker silhuett i svart metall med ankare, ratt och Alfreds namn, och inte minst ett fantastiskt graverat glas med texten "Alfred Nilsson, Sjökaptensexamen" – komplett med en detaljerad bild av en båt vid namn Elin. Riktigt fina grejor.

Stämningen var precis så där härligt avslappnad som bara en skärgårdsfest i juni kan vara. Min man var stilig i blå kavaj och vit skjorta (med sin röda Yankees-keps som pricken över i:et), och vi minglade runt med familjen medan barnen – och barnbarnen – sprang omkring. Det var fint att se min man sitta med den lille bebisen i knät vid festbordet, helt uppslukad av varandras sällskap.

Sommarkväll vid havet

Senare på kvällen drog vi oss till den lilla hamnen där solnedgången målade himlen i guld och rosa. Det var en av de där magiska Blekinge-kvällarna där solen kryper ner bakom bryggan och man bara sitter tyst och njuter. Småbåtarna låg förtöjda i det stilla vattnet, vassen vajade sakta och jag höll i mig det graverade sjökaptensglaset och tänkte på hur livet ibland bjuder på de finaste ögonblicken helt utan förvarning.

Vi fick också chansen att ta en fin selfie – alla tre, med min man i sina aviator-solglasögon och dottern leende bakom oss. Sådana bilder blir guld att bläddra tillbaka till.

Hemfärd med värme i hjärtat

Söndagen innebar hemfärd, men inte utan ett litet stopp vid kusten norr om Torhamn där vi tog en sista strandpromenad i solskenet. Sedan satte jag mig bakom ratten i vår husbil och styrde norrut, förbi gula trähus och grönskande ängar.

Grattis till dig, Alfred – sjökapten! Vi är så stolta. Och tack till Torhamn för att du påminde oss om att Sveriges kust har platser som kan ta andan ur en, om man bara tar sig dit. Vi kommer tillbaka.