Norra västkusten – hällristningar, Koster och magiska kvällar

Det finns resor som börjar med en plan och resor som börjar med en känsla. Den här resan längs norra västkusten började med båda – en längtan efter salt luft, klippor och den där speciella bohuslänska stämningen som bara finns på riktigt när man är där.

Dag 1 – Hällristningar i kvällssol

Vår resa startade en måndag kväll vid Tanums hällristningar, det berömda UNESCO-världsarvet. Kvällssolen silade in mellan trädstammarna och fick de rödfärgade ristningarna att nästan glöda mot den slipade berghällen. Vi vandrade längs de välbyggda träbryggor som leder besökaren nära inpå konsten – skepp fyllda med besättningsmän, figurer i rörelse, berättelser huggna i sten för tusentals år sedan. En närbild på ett av de stora skeppen tog andan ur mig – vilken detaljrikedom! Tänk att stå där och titta på samma bilder som människor skapat under bronsåldern. Det är svårt att inte bli lite tyst av den insikten.

Sedan rullade vi norrut med husbilen och slog oss ner på Seläters camping vid åttatiden på kvällen. Fram med gasolgrillen, fyra fina hamburgare på gallret och snart satt vi utanför husbilen med hemgjorda burgare, chips, sallad och ett glas rosé. Den långa nordiska sommarkvällen vägrade mörkna helt – långt in på kvällen satt vi fortfarande kvar utanför bilen, nu med ett sällskapsspel på bordet och den där ljusa julinatten som en mjuk filt över campingen.

Dag 2 – Kosteröarna på två hjul

Nästa förmiddag klev vi ombord på färjan i Strömstad. Selfie på däck med staden som fond – det var lite mulet men helt vindstilla, och skärgården bredde ut sig som en tavla i gråblått och grönt. Vattnet var spegelblank, nästan oljigt, och de kala klipporna stack upp som sovande valar ur havet.

Vi anlände till Sydkoster och hamnen mötte oss med röda sjöbodar, segelbåtar och den där typiska västkuststämningen som aldrig blir gammal. Vi hyrde cyklar – mamma fick en turkos damcykel och pappa och dottern delade på en tandemcykel, vilket gav upphov till en hel del skratt längs grusvägarna.

Vi trampade oss upp till Valfjäll, Sydkosters högsta punkt på 50 meter över havet. En brant trätrappa ledde upp genom frodig grönska, och uppe på toppen stod ett stenkummel från 1912. Utsikten var magnifik – skog, hav och horisont i alla riktningar. Familjeselfie med hela skärgården som bakgrund, självklart.

Efter en rejäl cykelrunda hamnade vi vid Naturum Kosterhavet för en välförtjänt fika. Sedan bar det av tillbaka med färjan till Strömstad, och därifrån styrde vi husbilen söderut. Kvällen tillbringade vi vid en ställplats nära Tanum – troligen den vid Sportshoppen som vi passade på att besöka och handla lite i.

Dag 3 – Fjällbacka, klyftor och sjöbodsliv

Mitt på dagen befann vi oss i Fjällbacka och tog oss an Kungsklyftan – den smala, dramatiska sprickan i berget som gjort byn berömd. Vi utforskade hamnen, sjöbodarna och den lilla stadens charm. Sedan blev det bad och lunch, följt av besök hos dotterns pojkväns familjs sommarstuga vid sjöboden – en perfekt bohuslänsk eftermiddag med bad och fika.

Kvällen avslutades med minigolf innan vi rullade vidare till den plats som kanske blev resans mest magiska sovplats – Rosenkullen, en eremitplats med utsikt och stillhet. Vi ställde oss där för natten, och den bohuslänska sommarkvällen omslöt oss.

Dag 4 – Göksäter och hemfärd

Sista förmiddagen passade vi på att stanna vid Göksäter på vägen hemåt – ett sista stopp innan vardagen tog vid igen.

Sammanfattning

Fyra dagar, en husbil, tre cyklar (varav en tandem), bronsålderskonst, Kosteröarnas skönhet och kvällar som aldrig ville ta slut. Norra västkusten levererade precis det vi behövde – närhet till havet, till historien och till varandra. Vi kommer tillbaka.