Apelviken – en hösthelg med husbil vid havet

Det finns något alldeles magiskt med att rulla in med husbilen till en kustplats en fredag eftermiddag i oktober. Luften är salt, löven har börjat gulna och himlen målar upp dramatiska penseldrag av moln och skymningsljus. Så var det när vi svängde in vid Apelviken utanför Varberg den här sista helgen i oktober.

Fredag kväll – ankomst och middag

Vi parkerade husbilen vid halvfemtiden på eftermiddagen och hann knappt stänga av motorn innan blicken drogs mot utsikten. Havet glimmade i bakgrunden, höstfärgade buskar kantade platsen och en ensam flagga fladdrade i vinden vid de grå sjöbodarna. En husbil till stod redan på plats — vi var inte ensamma om att söka oss hit.

Men kvällen hade mer att bjuda på. Bara en kort promenad bort väntade middag, och vilken middag! Vi slog oss ner på en mysig restaurang med tända ljus och korgdetaljer och beställde in en underbar räksallad med knapriga krutonger, riven parmesan och fräscha ärtskott. Till det ett glas vitt vin — perfekt fredagskväll. Vi satt där mittemot varandra, mätta och nöjda, med den sortens leende som bara uppstår när man vet att man har en hel helg framför sig utan måsten.

Efter middagen väntade kvällens stora höjdpunkt. I skymningen dök det upp som en syn framför oss — ett upplyst tält, dekorerat med pumpor, majskolvar och lysande ljusslingor. Det var halloween-tema i full blom! Runtomkring fanns kreativa skräckinstallationer: skelettdelar som sträckte sig upp ur marken genom rostiga galler, spöklika figurer och den sortens detaljrikedom som får en att stanna till vid varje vrå. Stämningen var både kuslig och charmig, precis som en bra halloweenkväll ska vara.

Lördag – promenad, spel och bubbel

Lördagsmorgonen bjöd på mulet väder och frisk havsbris. Vi drog på oss rejäla jackor och mössa och gav oss ut på en promenad längs kusten. Havet låg grått och vidsträckt framför oss, klipporna var klädda i mossa och ljungen vajade i vinden. Typisk halländsk höst — rå och vacker på samma gång.

Promenaden tog oss in i ett litet skogsparti som också var halloween-dekorerat. Bland de knotiga ekarna med sina gulnande löv stod handmålade clownansikten och spindelnät, och i en blå trälåda satt en skrämmande docka med ett demolerat ansikte och stirrade tomt ut i skogen. Vita kors var nerstuckna i marken. Det var kusligt och kreativt på samma gång — någon hade verkligen lagt ner hjärta och själ i dekorationerna.

Vi fortsatte ut mot klipporna och stod en stund och bara andades in havsluften. Kusten här är otroligt vacker — lavar, mossa och vindpinade buskar mot en horisont som verkar sträcka sig i oändlighet. Det var det sortens ögonblick när man inte behöver säga något alls.

Lite längre bort hittade vi en vacker röd byggnad och kunde inte låta bli att ta en selfie framför den. Blåsigt var det — det syndes på håret! Men vi stod där tätt ihop, med kinderna röda av kyla och leenden som sa mer än ord.

Tillbaka vid anläggningen var det dags för en omgång minigolf. Moln tornade upp sig dramatiskt bakom oss medan vi slog våra puttar. Husbilarna stod uppradade i bakgrunden som en fond, och det var skönt att röra på sig trots det kyliga vädret. Koncentrationen var på topp — det är ju alltid lite tävling i minigolf, eller hur?

Efter spelet beundrade vi den fina höstdekorationen utanför — halmbalarna med pumpor, rödkål, lök och grönkål var som en hyllning till skördetiden. Sedan var det dags att dra sig tillbaka till husbilen för en riktig lördagslyx: en flaska Pétillant de Gabriel, Blanc de Blancs, serverad i fina glas vid husbilsbordet. Till det hade vi dukat upp en bricka med chark, ost och kex. Det är i stunder som dessa som husbilslivet verkligen visar sin charm — man har allt man behöver precis inom räckhåll.

Eftermiddagen gick över i mysstund inomhords. Regnet hade börjat trumma mot husbilens vindtuta och siktade var närmast obefintlig genom de immiga rutorna. Men inuti var det varmt och ombonat. Vi plockade fram Alfapet-spelet och satte igång en ordentlig match. Brickorna på ställningen sa P-A-D-P-E-C-I — inte de enklaste bokstäverna att jobba med, men utmaningen hör ju till. Där satt vi, med regnet som bakgrundsmusik, helt uppslukade av att bilda ord medan höststormen drog förbi utanför.

Söndag morgon – naturens kraft

Vi vaknade till en helt annan värld på söndagsmorgonen. Stormen hade tagit i på allvar under natten och nu piskade regnet horisontellt mot rutan. Gräset utanför var genomblött, det stod vatten på marken och det ensamma trädet som vi beundrat vid ankomsten kämpade tappert i blåsten. Dimman låg tät och sjöbodarna var knappt synliga. Det var ett av de där ögonblicken då man är tacksam för att sitta inne i husbilen, torr och varm, med en kopp kaffe i handen — och samtidigt njuter av naturens råa kraft på andra sidan glaset.

En helg att minnas

Apelviken i oktober — det blev en helg som rymde allt. Storslagen kustvy och salt havsbris. Räksallad och bubbel. Halloween-magi i kvällsmörkret. Minigolf i motvind och Alfapet i regnväder. Vi kom för att ta en paus från vardagen och fick precis det vi behövde: närheten till havet, närheten till varandra och den där underbara friheten som bara husbilslivet kan ge. Ibland behöver man inte åka långt — man behöver bara åka rätt.